Friskoleboomen på 1990-talet möjliggjordes genom att den borgerliga regeringen ratificerade Europakonventionen om mänskliga rättigheter som socialdemokratiska regeringar i decennier hade reserverat sig emot. En annan förutsättning var införandet av skolpengen som möjliggjorde mångfald på skolområdet. Dessutom tog den borgerliga regeringen beslut om att läroplanen för skolan skulle bygga på den ”etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. I linje med denna utveckling startades en rad kristna skolor på 1990-talet.
När socialdemokraterna kom tillbaka till makten år 1994 gjordes flera försök att vrida klockan tillbaka. Bakgrunden var att partiet hade avskaffat kristendomsämnet på 1960-talet trots att den största namninsamlingen i Sveriges historia med 2,1 miljoner namnunderskrifter protesterade mot beslutet. Partiet hade parallellt med dessa beslut inlett ett omfattande samarbete på skolområdet med kommunistdiktaturen DDR för att använda skolan som en instängd ateistisk drivbänk.
Det är omöjligt att förstå det rabalder som framväxten av de kristna friskolorna orsakade om man inte inser vilken miljö som dominerade i Sverige när den kristna friskolerörelsen expanderade från mitten av 1980-talet. När Livets ord i maj 1985 ansökte hos Skolstyrelsen i Uppsala om att få tillstånd att starta en kristen grundskola till hösten, hade nämligen DDR:s utbildningsminister Margot Honecker precis besökt Stockholm i mars 1985.
Denna bok skildrar vad som hände i den ideologiska krocken mellan dessa två rörelser.